Så hamnar jag givetvis bakom en tjej, med slitna toppar. Vad fan människa, du åker spårvagn du borde ju åtminstone ha sparat ihop till en inpackning vid det här laget? Om inte, be din pappa köpa en. Hur kan man gå runt med såna toppar? Har du hört talas om shampoo och balsam? Kände mig som en grottmänniska där jag satt. Tillbaka till stenåldern där folk inte visste vad en borste eller plattång var. Funderade på att ge henne lite pengar till en inpackning, men så kom jag ihåg att det snart är jul, måste köpa julklappar till alla, och bad istället en tyst bön om att hon skulle få en inpackning i julklapp.